Hundens enteriska coronavirus är ett virus som främst drabbar hundens tarmar och kan orsaka gastroenterit som främst kännetecknas av diarré, kräkningar, aptitlöshet och uttorkning. Det kallas vanligtvis för akronymerna CCoV eller CECoV , från det engelska uttrycket *canine enteric coronavirus*.
Hos de flesta vuxna hundar är infektionen asymptomatisk eller orsakar milda, övergående tarmproblem. Sjukdomen kan dock bli allvarligare hos valpar, försvagade hundar och när coronaviruset är närvarande tillsammans med andra smittämnen, såsom hundparvovirus.
CCoV sprids lätt på platser där många djur lever tillsammans, såsom gårdar, kennlar, djurpensionat, härbärgen och anläggningar som hyser grupper av jakthundar.
Vad är hundens enteriska coronavirus?
Hundens enteriska coronavirus är ett RNA-virus som tillhör gruppen alfacoronavirus. Det bör inte förväxlas med hundens respiratoriska coronavirus eller med SARS-CoV-2, viruset som orsakar COVID-19 hos människor.
CCoV förökar sig främst i de mogna cellerna som bekläder ytan av tunntarmens villi. Skador på dessa celler minskar tillfälligt tarmens förmåga att ordentligt smälta och absorbera vatten och näringsämnen.
Denna mekanism orsakar diarré som i allmänhet är mindre allvarlig än den som är förknippad med parvovirus, eftersom enteriskt coronavirus normalt inte påverkar de djupa cellerna i tarmkrypterna lika aggressivt som parvovirus.
Enteriskt coronavirus typ I och typ II
Hundens enteriska coronavirus delas huvudsakligen in i:
- CCoV typ I;
- CCoV typ II.
De två typerna kan cirkulera samtidigt och ibland förekomma hos samma hund. Det finns också olika genetiska varianter, vars identifiering kräver specifika molekylära tester.
I sällsynta fall har varianter beskrivits som kan sprida sig bortom tarmen och orsaka en allvarligare systemisk form. Dessa så kallade pantropiska former är dock inte den vanliga manifestationen av enterisk coronavirusinfektion.
Hur hundars enteriska coronavirus överförs
Överföring sker främst via fekal-oral väg . En hund blir smittad genom att få i sig viruspartiklar som utsöndras i ett annat djurs avföring.
Infektion kan ske genom:
- direkt kontakt med förorenad avföring;
- slicka marken eller smutsiga ytor;
- delade skålar;
- gemensamma drickstråg;
- förorenade burar, kennlar och lådor;
- rengöringsutrustning som används i flera miljöer;
- händer, kläder och skor för operatörer;
- fordon som används för att transportera hundar.
Närvaron av många djur i samma miljö, hög rotation av försökspersoner, dålig hygien och stress gynnar virusets spridning.
Inkubationsperiod
Perioden mellan infektion och symtomdebut är generellt kort. Symtom kan uppstå inom några dagar efter exponering.
Hundar kan börja utsöndra viruset i avföringen under den inledande infektionsfasen och fortsätta utsöndra det även efter klinisk förbättring. Vissa asymptomatiska hundar kan bidra till miljökontaminering utan att kännas igen som smittade.
Symtom på enteriskt coronavirus hos hundar
Många infektioner orsakar inga uppenbara symtom. När sjukdomen väl uppstår är det vanligaste tecknet akut diarré.
Möjliga symtom inkluderar:
- lös eller vattnig avföring;
- diarré av varierande färg, ibland gul-orange;
- slem i avföringen;
- kräkas;
- minskad eller förlorad aptit;
- buksmärtor eller obehag;
- rivning;
- uttorkning;
- tillfällig viktminskning;
- feber, inte alltid närvarande.
Närvaron av blod i avföringen är inte den vanligaste manifestationen av den enkla formen och bör också leda till övervägande av parvovirus, tarmparasiter, bakterieinfektioner, intag av främmande kroppar eller andra orsaker till enterit.
Enteriskt coronavirus hos valpar
Valpar är mer mottagliga för konsekvenserna av diarré och kräkningar eftersom de har mer begränsade reserver och kan bli uttorkade snabbt.
Tecken som kräver särskild uppmärksamhet är:
- fullständig vägran av mat och vatten;
- upprepad kräkning;
- mycket frekvent diarré;
- markant svaghet;
- torra eller bleka slemhinnor;
- öm mage;
- minskning av urinproduktionen;
- blod i avföringen;
- sänkning av kroppstemperaturen;
- oförmåga att resa sig eller reagera normalt.
En valp med kräkningar och diarré bör också ses omedelbart om coronavirus misstänks, eftersom parvovirus och andra allvarliga sjukdomar kan börja med liknande symtom.
Samtidig infektion med parvovirus och andra agens
Svårighetsgraden av gastroenterit kan öka när CCoV är associerat med andra mikroorganismer. Valpar kan samtidigt drabbas av:
- hundparvovirus;
- rotavirus och andra intestinala virus;
- Giardia duodenalis;
- koccidier;
- intestinala nematoder;
- enteropatogena bakterier.
Samtidig infektion med hundparvovirus är särskilt oroande. Den samtidiga skadan som orsakas av flera agenser kan leda till blodig diarré, svår uttorkning, avvikelser i vita blodkroppar, sepsis och chock.
Att testa positivt för coronaviruset bör därför inte stoppa sökandet efter andra möjliga orsaker till gastroenterit.
Skillnaden mellan coronavirus och parvovirus
Enteriskt coronavirus och parvovirus kan båda orsaka kräkningar och diarré, men de är olika virus.
Den enkla formen av CCoV är generellt mildare och självbegränsande. Parvovirus, å andra sidan, kan djupt förstöra tarmslemhinnan, vilket orsakar en markant minskning av vita blodkroppar och snabbt leder till sepsis och chock.
Det är inte möjligt att tillförlitligt skilja de två infektionerna åt genom att enbart titta på avföringen. En veterinärundersökning och specifika diagnostiska tester är nödvändiga.
Skillnad från hundens respiratoriska coronavirus
Hundarnas respiratoriska coronavirus , betecknat som CRCoV, drabbar främst luftvägarna och kan bidra till kennelhostkomplex.
Enteriskt coronavirus (CCoV) överförs däremot främst via avföring och påverkar mag-tarmkanalen. De två virusen bör inte betraktas som likvärdiga och kräver olika bedömningar.
Är CCoV kopplat till COVID-19?
Hundens enteriska coronavirus är inte SARS-CoV-2 och orsakar inte COVID-19 . Det tillhör en annan grupp av coronavirus och är anpassat till hundar.
Vaccinet mot hundars enteriska coronavirus som kan komma att marknadsföras skyddar inte hundar eller människor från SARS-CoV-2 och bör inte användas för detta ändamål.
Diagnos av hundens enteriska coronavirus
Diagnos bör inte baseras enbart på symtom, eftersom många tarmsjukdomar kan orsaka diarré och kräkningar.
Undersökningar kan innefatta:
- kliniskt besök och utvärdering av uttorkning;
- fullständig blodstatus;
- biokemisk profil och elektrolyter;
- parasitologisk undersökning av avföring;
- hundparvovirustest;
- Fekal PCR för forskning om coronaviruset;
- molekylära paneler för olika mag-tarmsjukdomar;
- ultraljud eller röntgen vid misstanke om främmande föremål eller andra patologier.
PCR kan detektera virusets genetiska material i avföring, men ett positivt resultat bör tolkas med försiktighet. CCoV kan också förekomma hos asymptomatiska hundar eller i samband med andra sjukdomsframkallande agens.
Klinisk diagnos kräver därför en gemensam utvärdering av laboratorieresultat, symtom, hundens ålder och den epidemiologiska situationen.
Behandling av hundens enteriska coronavirus
Det finns ingen specifik antiviral behandling som rutinmässigt används för att eliminera enteriskt coronavirus. Behandlingen är främst symtomatisk och stödjande.
Beroende på svårighetsgraden kan din veterinär ordinera:
- vätskebehandling för att korrigera uttorkning;
- elektrolyttillskott;
- läkemedel mot illamående och kräkningar;
- smärtstillande medel vid smärta;
- näringsstöd;
- lättsmält gastrointestinal näring;
- probiotika eller andra produkter för att stödja tarmfunktionen;
- sjukhusvistelse och övervakning i de allvarligaste fallen.
Antibiotika fungerar inte mot virus och är onödiga för enkla former. De kan användas av din veterinär vid misstanke om en bakteriell komplikation, allvarlig tarmbarriärdysfunktion eller en saminfektion.
Antidiarrémediciner eller läkemedel avsedda för människor bör inte ges vid självkontroll, eftersom vissa kan vara ineffektiva eller farliga för hundar.
Näring vid gastroenterit
Näringshanteringen beror på kräkningarnas svårighetsgrad, hundens ålder och hundens allmänna tillstånd. Långvarigt foderutsättning, särskilt hos valpar, bör inte försökas utan veterinärinrådan.
När kräkningarna är under kontroll kan din veterinär rekommendera små, täta måltider med ett komplett, lättsmält foder formulerat för mag-tarmbesvär.
Vatten bör tillhandahållas enligt anvisningarna. En hund som inte kan behålla ens små mängder vätska kräver omedelbar undersökning.
Prognos
Vid de flesta okomplicerade infektioner är prognosen gynnsam och symtomen tenderar att försvinna med lämplig stödjande behandling.
Prognosen blir mer försiktig när följande föreligger:
- mycket ung ålder;
- svår uttorkning;
- okontrollerbar kräkning;
- hypotermi;
- blodig diarré;
- samtidig parvoviros;
- viktiga parasitinfektioner;
- immunsuppression;
- tecken på systemisk infektion eller chock.
Isolering av den smittade hunden
En hund med misstänkt diarré eller CCoV-positivitet bör separeras från andra djur, särskilt valpar.
Under isolering är det lämpligt att:
- använd särskilda skålar och utrustning;
- samla avföring omedelbart;
- tvätta händerna efter varje kontakt;
- putsa dina skor innan du går in i andra lådor;
- ta hand om friska hundar först och sedan de sjuka;
- undvik att flytta utrustning mellan olika områden;
- Följ din veterinärs instruktioner om isoleringens längd.
Förbättring av symtom sammanfaller inte nödvändigtvis med omedelbart upphörande av virusutsöndring i avföringen.
Rengöring och desinfektion av miljöer
Enteriskt coronavirus är ett höljeförsett virus och är generellt mindre resistent mot miljöexponering än parvovirus. Närvaron av organiskt material kan dock avsevärt minska desinfektionsmedlens effektivitet.
Korrekt sanering inkluderar:
- omedelbar borttagning av avföring;
- tvätta ytor med tvättmedel;
- skölj vid behov;
- applicering av ett effektivt desinfektionsmedel mot höljeförsedda virus;
- respekt för utspädning och kontakttid;
- fullständig torkning av rummen;
- högtemperaturtvätt av filtar och tyger;
- rengöringsskålar, bärare och transportmedel.
Desinfektionsmedel bör inte blandas med varandra och bör användas strikt enligt tillverkarens anvisningar.
Vaccination mot enteriskt coronavirus
Vacciner mot hundars enteriska coronavirus har marknadsförts på vissa marknader. De senaste internationella WSAVA-riktlinjerna rekommenderar dock inte rutinvaccinering mot CCov.
Rekommendationen baseras på flera faktorer:
- enkel sjukdom är vanligtvis mild;
- många infektioner är asymptomatiska;
- Valpar kan exponeras innan vaccinationsprotokollet är slutfört;
- bevis för en relevant klinisk nytta anses otillräckliga;
- Vaccination ger inte skydd mot respiratoriskt coronavirus eller SARS-CoV-2.
Din hunds vaccinationsstrategi bör fastställas av din veterinär, med prioritet till nödvändiga vaccinationer, såsom de mot parvovirus, valpsjuka och adenovirus.
Förebyggande av enteriskt coronavirus
Förebyggande åtgärder bygger framför allt på hygien och korrekt hantering av hundgrupper.
De viktigaste åtgärderna inkluderar:
- snabb avföring;
- regelbunden rengöring och desinfektion av lådor;
- karantän av nya poster;
- omedelbar isolering av hundar med diarré;
- minskning av överbeläggning;
- bildandet av stabila grupper;
- individuella eller ordentligt desinficerade skålar;
- regelbundna koprologiska kontroller;
- förebyggande av tarmparasiter;
- stressreducering;
- fullständig och korrekt lagrad näring.
Enteriskt coronavirus i kennlar och avelsgårdar
CCov kan spridas snabbt i stora grupper genom avföring och förorenade ytor. Nyligen avvanda valpar, nyanlända och stressade djur är särskilt sårbara.
Ett biosäkerhetsprogram bör innehålla:
- ett separat område för nya ämnen;
- ett isoleringsrum för hundar med symptom;
- separata vägar för friska och sjuka djur;
- utrustning avsedd för varje sektor;
- registrering av diarréfall;
- diagnostiska tester under utbrott;
- kontrollera din parvovirusvaccinationsstatus;
- Rengöring av lådorna från de renaste områdena till de förorenade.
Vid ett stort antal fall är det också nödvändigt att identifiera eventuella saminfektioner, eftersom en enkel upptäckt av CCoV kanske inte helt förklarar episodens svårighetsgrad.
Enteriskt coronavirus och jakthundar
Jakthundar kan exponeras för viruset när de vistas i grupphundar, reser, deltar i hundtävlingar och delar transport, skålar eller vattenpunkter.
För att minska risken är det lämpligt att:
- låt inte hundar från olika grupper dela skålar;
- samla regelbundet in avföring från kennlar;
- rengöra lådor, vagnar och fordon efter varje resa;
- ta inte med en hund med diarré till träningen;
- isolera omedelbart symtomatiska personer;
- kontrollera regelbundet för tarmparasiter;
- undvik plötsliga förändringar i kosten under resor;
- hålla nödvändiga vaccinationer uppdaterade, särskilt mot parvovirus.
En minskad prestation åtföljd av diarré, kräkningar eller uttorkning bör inte automatiskt tillskrivas jaktens stress.
Är hundars enteriska coronavirus farligt för människor?
CCoV är anpassat till hundar och anses inte vara en vanlig zoonotisk sjukdom . Normal enterisk infektion hos hundar är inte detsamma som COVID-19 och bör inte vara en anledning att ta bort eller överge ett djur.
Det är dock lämpligt att iaktta god hygien vid uppsamling av avföring, eftersom en hund med diarré samtidigt kan eliminera andra mikroorganismer som potentiellt är relevanta för människors hälsa.
När man ska kontakta veterinären snarast
Omedelbar veterinärhjälp bör sökas när hunden uppvisar:
- upprepad kräkning;
- mycket frekvent diarré;
- blod i avföringen;
- svår svaghet;
- svår buksmärta;
- bleka eller torra slemhinnor;
- oförmåga att dricka;
- tecken på uttorkning;
- hög feber eller hypotermi;
- medvetslöshet eller kollaps.
Utvärderingen måste ske särskilt snabbt när försökspersonen är en valp, inte har slutfört vaccinationer eller kommer från en miljö där andra fall av gastroenterit förekommer.
Sammanfattningsvis
Hundens enteriska coronavirus är ett smittsamt agens som huvudsakligen överförs via fekal-oral väg. I de flesta fall orsakar det en asymptomatisk infektion eller mild gastroenterit, men det kan bli farligt hos valpar och i närvaro av parvovirus, parasiter eller andra tarmpatogener.
Diagnos kräver en kombinerad tolkning av symtom och laboratorietester. Behandling är främst stödjande, medan förebyggande åtgärder bygger på isolering, avföring, rengöring, desinfektion och korrekt gruppbehandling. Vaccination mot CCov rekommenderas för närvarande inte rutinmässigt enligt internationella riktlinjer.
