PUDELPOINTARE

Pudelpointern är en av de mest intressanta mångsidiga jakthundarna som utvecklats inom tysk hundras. Den föddes ur den genetiska korsningen mellan pointer och pudel och valdes ut med ett mycket specifikt mål: att skapa en hund som kan behålla pointerns stora nos, breda sök och säkra spets, samtidigt som den tillför härdighet, en benägenhet för apportering, förmågan att arbeta i vatten och större mångsidighet i utmanande miljöer.

Resultatet är inte en enkel korsning mellan två raser, utan en population som stabiliserats genom mycket rigoröst funktionellt urval. Den moderna pudelpointern är en kontinental, strävhårig stående hund , kraftfull men atletisk, kapabel att arbeta på slätter, i skogar och i våtmarker och kapabel att hantera olika faser av jakt: söka, ställa upp jakt, apportera fällt vilt och arbeta i vatten.

Dess identitet är djupt rotad i det tyska konceptet med allround-jagdhund . Hunden får inte utmärka sig inom bara en specialitet. Den måste ha tillräckligt rörelseomfång för att effektivt kunna arbeta med befjädrat vilt, tillräcklig kontakt med sin förare för att vara hanterbar i skogen, en naturlig och pålitlig position, stor apporteringsvilja och den härdighet som krävs för att gå in i vatten eller ta sig fram i tät vegetation.

Den grova, täta pälsen, den robusta pointerbyggnaden, det framträdande skägget och det uppmärksamma uttrycket ger rasen ett omedelbart funktionellt utseende. Temperamentet väljs också utifrån arbetet: pudelpointern måste vara balanserad, kontrollerbar, självsäker och utrustad med en stark passion för jakt , utan rädsla för vilt eller skottlossning.

Pudelpointer: rasdatablad

Pudelpointerns ursprung och historia

Pudelpointerns födelse går tillbaka till Tyskland under andra hälften av 1800-talet, under en period då tysk jakthundsavel utvecklade en precis modell av jakthund: inte en specialist begränsad till en enda funktion, utan ett mångsidigt hjälpmedel som kan arbeta före och efter skottet.

Traditionen tillskriver Sigismund Freiherr von Zedlitz und Neukirch , även känd under sitt jaktnamn Hegewald , en nyckelroll . Målet var att skapa en hund som kunde kombinera den engelska pointerns exceptionella egenskaper för fältarbete med de jaktegenskaper som fortfarande fanns hos arbetande pudlar vid den tiden.

Pointern erbjöd framför allt en mycket fin nos, ett snabbt och rymligt sökande och en naturlig spets . Pudeln, å andra sidan, bidrog med egenskaper som apporteringsvilja, ett starkt förhållande till vatten, intelligens, härdighet och en större förmåga att anpassa sig till olika jaktsituationer.

Pudeln användes främst under rasens grundfas. Efterföljande urval fortsatte inom den resulterande genetiska poolen, utan att man tillgrep andra stående hundar. Resultatet etablerades successivt genom starkt selektivt tryck på prestationsförmåga.

Denna faktor är särskilt viktig: pudelpointern föddes inte för att skapa ett mellanliggande utseende mellan pointern och pudeln, utan för att bevara och kombinera vissa funktionella egenskaper.

En robust pekare täckt med trådhår

Standarden beskriver idealtypen som en pointer med robust byggnad och en grov, inte alltför lång päls. Denna definition gör att vi omedelbart kan förstå rasens morfologiska logik.

Pudelpointern får inte ha det lätta och torra utseendet som den engelska pointeren har för storskalig jakt, utan måste behålla sin atletiska förmåga, galoppkraft och inriktningen mot att arbeta med fjädervilt.

Men det större materialet gör att du också kan ta dig an skog, tät vegetation, fuktig terräng och långvarig aktivitet under svåra klimatförhållanden.

Kroppen är något längre än mankhöjden, med ett indikativt förhållande på 10 till 9. Ryggen är kort, rak och muskulös, länden stark och korset måttligt sluttande.

Bröstkorgen är bred och djup, med välutvecklade men inte tunnformade revben, en lösning som säkerställer god andningsförmåga utan att kompromissa med atletisk förmåga och rörlighet.

Huvud: kraft och luktfinesse

Huvudet måste vara proportionerligt i förhållande till kropp och kön. Skallen är relativt platt och endast lätt rundad i sidled, med väldefinierade ciliarbågar.

Stopet är utpräglat och nospartiet måste upprätthålla en korrekt balans mellan längd och bredd, utan att verka vare sig smalt eller spetsigt.

Nospartiet är välpigmenterat, i harmoni med pälsfärgen, och har breda näsborrar. Hos en stående hund är luktsinnes kvalitet naturligtvis grundläggande: pudelpointern måste upptäcka dofter även på avstånd och tolka dem under ett dynamiskt sökande.

Käkarna är kraftfulla och tanduppsättningen är komplett, med 42 tänder och saxbett.

Huvudet måste därför kombinera luktfunktionalitet, styrka och korrekt gripförmåga , vilket också är avgörande i apporteringsfasen.

Ögon, uttryck och öron

Ögonen är relativt stora, lateralt ansatta och generellt mörkt bärnstensfärgade . Uttrycket ska vara livligt, uppmärksamt och intelligent.

Ögonlocken sitter väl och skyddas av päls, ett användbart element när man arbetar bland vegetation och undervegetation.

Öronen är medelstora, högt ansatta, nära huvudet och inte köttiga. De är täckta med hår och har rundade toppar.

Sammantaget bör pudelpointerns huvud förmedla intrycket av en vaken men balanserad hund , redo att omedelbart springa till handling utan att visa nervositet.

Den grova pälsen: verkligt skydd, inte prydnadsföremål

Ett av rasens utmärkande drag är den hårda, sträva, tätt sittande och mycket täta pälsen , åtföljd av en tät underull.

Vid manken mäter överhåret ungefär 4–6 centimeter. Det bör därför inte vara lika kort som en Kurzhaar, men inte så långt att det behåller överflödigt vatten, lera och växtmaterial.

Pälsens hårdhet skyddar huden mot björnbär, vass, grenar och skavsår, medan underullen bidrar till termiskt skydd vid arbete i vatten och under kalla årstider.

Huvudet har ett framträdande skägg och tydlig täckning av ögonbryn och panna. Skäggets frånvaro är så typisk för rasen att det utgör ett allvarligt fel jämfört med den normala typen.

Magen måste också vara väl skyddad av tjock päls, eftersom det är ett av de mest utsatta områdena när hunden korsar låg vegetation och ojämn terräng.

Brunt, döda löv och svart

De tillåtna färgerna är brunt, döda löv och svart . Färgen måste vara i huvudsak enhetlig, och endast små vita markeringar är tillåtna.

Den så kallade döda lövfärgen representerar en nyans som är särskilt överensstämmer med rasens jaktliga ursprung och integreras mycket väl med skogar, torr vegetation och höstlig terräng.

Färg förblir naturligtvis sekundär till struktur, hälsa, temperament och arbetets kvalitet.

Karaktär: balans före spänning

Pudelpointern måste ha ett lugnt, kontrollerat och balanserat temperament , dock i kombination med en tydlig jaktinstinkt.

Detta är en mycket viktig skillnad. En mångsidig hund måste vara extremt motiverad när den arbetar, men får inte vara nervös, instabil eller okontrollerbar.

Han måste ta emot skottet utan rädsla, visa självförtroende i spelet och möta vatten, vegetation och olika miljöer utan att tveka.

Samtidigt måste den upprätthålla god ledarförmåga, eftersom den tyska allroundhundens arbete kräver en ständig växling mellan initiativ och samarbete.

Sökandet på slätterna: pekarens tydligaste arv

Pointerns inflytande är tydligt uppenbart i jakten på befjädrat vilt . Pointern måste ha en nos som kan reagera på avstånd och ett sökmönster som är tillräckligt brett och dynamiskt för att effektivt utforska terrängen.

Den bör dock inte bedömas utifrån samma extrema parametrar som den engelska pointern som valts ut exklusivt för den stora jakten.

Dess funktion är annorlunda: den måste bibehålla hastighet och bredd utan att förlora sammanhang, anpassningsförmåga och förmågan att därefter gå vidare till andra uppgifter.

I öppna fält kan den därför utveckla en relativt rymlig aktion, reglerad av terrängförhållandena, vegetationen och viltets täthet.

Hög näsa och tolkning av utstrålningen

En bra hållhunds uppgift är inte bara att spåra doftpartiklar på marken. Pudelpointern måste kunna utnyttja vinden och doften som bärs i luften.

Ett korrekt inställt sökande gör att hunden kan uppfatta doften på avstånd och gradvis ändra riktning och hastighet.

När den känner av viltets närvaro blir dess handlingar mer fokuserade. Förmågan att skilja en ny och nyttig doft från en gammal är en av de egenskaper som framträder med erfarenhet och urval.

Pointerns förfinade nos är en central del av detta funktionella arv.

Gripandet: säkerhet utan brådska

Pudelpointern måste ha en naturlig, solid och pålitlig spets . När den identifierar vilt med tillräcklig precision måste den stoppa rörelsen och hålla sin position.

Stoppet gör det möjligt för jägaren att närma sig och organisera handlingen korrekt.

En hund som fortsätter att röra sig för mycket kan orsaka för tidig flykt; en som stoppar utstrålningar som är för svaga eller gamla kan istället producera många tomma stopp.

Kvalitet kommer från balansen mellan försiktighet, erfarenhet, luktförmåga och säkerhet i utvärderingen av utstrålningen.

Guidad och tillvägagångssätt för spelet

Efter att ha pekat kan det vara nödvändigt att gradvis avancera mot viltet som rör sig på marken. Hunden måste sedan visa kontrollerad vägledning och bibehålla doftkontakt utan att hasta fram rörelsen.

Denna situation är särskilt vanlig med fasaner och andra fåglar som kan smyga innan de lyfter.

Pudelpointern måste kunna anpassa sin takt till bytesdjurets beteende och fortsätta att förse jägaren med information genom hållning och rörelser.

Fasan: en idealisk jaktfågel för att utvärdera mångsidighet

Fasanen är en av de viltarter där pudelpointern tydligast kan visa sin fullständighet.

Innan skjutningen påbörjas måste jägaren söka efter och lokalisera doften, stanna och vid behov vägleda ett djur som försöker fly till fots.

Efter avlivningen förändras arbetet helt. Hunden måste markera fallet och apportera viltet.

Om fasanen blir skadad och springer in i vegetationen måste pudelpointern använda lukt och uthållighet för att slutföra återhämtningen.

Inom några minuter krävs sök, pekning, kontroll och apportering – precis de egenskaper som rasen utvecklades för.

Grå rapphöna, rapphöna och vanligt vilt

Rapphöns, grå rapphöns och annat befjädrat vilt från öppna miljöer gör att du kan höja kvaliteten på jakten.

Hunden ska täcka marken utan att gå onödigt nära föraren och använda vinden för att fånga upp avlägsna strålningar.

Snabbhet måste åtföljas av metod. En till synes spektakulär jakt som inte systematiskt utforskar terrängen erbjuder ingen verklig jaktfördel.

Pudelpointern måste visa en bred men rationell rörelse och automatiskt anpassa avståndet till förhållandena.

Morkulla och arbete i skogen

Skogen representerar en av de miljöer där pudelpointerns större mångsidighet blir särskilt tydlig.

Sökandet måste oundvikligen vara snävare än på slätterna. Träd, vegetation, sluttningar och begränsad sikt kräver en mycket närmare kontakt med jägaren.

Vid jakt på morkulla måste hunden använda en förfinad nos och framför allt lära sig att tolka svåra utstrålningar, ofta störda av fuktighet, oregelbundna vindar och viltets rörelser.

Den hårda pälsen ger också ett bra skydd mot björnbär och tät vegetation.

Ett subjekt som kan växla från ett brett sökande på slätterna till ett mer intimt sökande i skogen visar verkligen den miljömässiga anpassningsförmåga som representerar en av rasens starka sidor.

Vattenarbete: Pudelpointerns andra stora själ

Pudelpointern avlades också för att fungera effektivt i vatten . Detta skiljer den tydligt från en stående hund som är utformad nästan uteslutande för torr terräng.

Hunden måste gå in beslutsamt, simma korrekt och bibehålla motivationen även när apporteringen kräver en viss distans.

Den grova och tjocka dubbelpälsen ger viktigt skydd mot kyla och fukt.

Vattenförmåga bör inte tolkas enbart som en villighet att bada: en riktig jakthund måste kunna arbeta i vattnet med samma koncentration som visas på marken.

Anatidae och vattenhämtning

Vid jakt på Anatidae kan pudelpointern utnyttja dess mångsidiga egenskaper till fullo.

Efter skottet måste han observera fallet och nå viltet genom att korsa öppet vatten eller kärrvegetation.

En skadad anka kan simma iväg, dyka eller nå en vassbädd. Hunden måste därför kombinera syn, lukt, uthållighet och simförmåga.

Funktionen liknar en retrievers, men pudelpointern lägger till denna färdighet utöver de som är typiska för pointinghunden.

Rapport: en funktion som inte får vara underordnad

I det tyska konceptet med en multifunktionell hund är apportering inte en sekundär övning. Efter avlivning måste hunden kunna nå och apportera viltet korrekt.

Greppet måste vara tillräckligt säkert för att inte tappa bort viltet under transport, men inte så starkt att det skadas.

Hunden måste återvända direkt till föraren och leverera utan att apporteringen förvandlas till possessivt beteende.

Denna anlag utgör ett av de funktionella bidrag som traditionellt förknippas med pudelns arv och som använts vid bildandet av rasen.

Återhämtning av det sårade vilda djuret

Det verkliga värdet av en väl avrundad jakthund framträder ofta efter ett mindre än perfekt skott. En sårad fasan kan snabbt fly in i undervegetationen, och en anka kan nå ett till synes oåtkomligt område.

Pudelpointern måste använda sin näsa, uthållighet och metod för att rekonstruera rörelsen och fullborda återhämtningen.

Funktionen har också ett viktigt etiskt värde: att minska antalet skadade djur som inte återfås är en av jaktassistentens huvuduppgifter.

Arbeta i skogen bortom staketet

I den tyska allroundhundens tradition är skogen inte bara en plats för att leta efter morkullor. Hunden måste kunna anpassa sig till olika aktiviteter och bibehålla vakenhet även när omgivningen minskar den visuella kontakten med föraren.

En särskilt fin balans mellan autonomi och uppkoppling krävs därför.

En hund som är alltför beroende kommer inte att utforska terrängen tillräckligt; en alltför oberoende hund kan bli svår att kontrollera.

En hund som kan ändra stil beroende på terrängen

En av de mest intressanta egenskaperna hos Pudelpointern är förmågan att modulera sökningen.

På en stor, öppen slätt kan den sträcka sig längre och utnyttja vind och hastighet. I skogen måste den automatiskt minska sin bredd och avstånd. I ett våtmarksområde måste den hantera vegetation, lera och vatten.

Mångsidighet innebär därför inte bara att kunna många olika övningar. Framför allt innebär det att ha en mental och fysisk struktur som kan anpassa beteendet till sammanhanget.

Valpträning

Nyfikenhet, initiativförmåga och en passion för jakt måste vårdas hos unga pudelpointers . En valp som är alltför kontrollerad i tidiga stadier kan förlora en del av det självförtroende som behövs för att söka självständigt.

Samtidigt måste återkallelse, kontakt, sittande och förmågan att avbryta handlingen utvecklas.

De första erfarenheterna av spelet bör vara positiva och enkla. Den naturliga poängen bör värderas utan att omedelbart göra den till en alltför stel övning.

Valpen måste gradvis lära sig att samarbetet med föraren inte begränsar jakten, utan låter den fortsätta den.

Den första introduktionen till vatten

Även för en ras som är benägen för vatten är det viktigt att undvika häftiga närmanden. Ungdjuret bör inledningsvis hitta grunt, säkert vatten med en gynnsam temperatur.

En hantel eller närvaron av en erfaren hund kan spontant underlätta inträdet.

Att fysiskt kasta valpen i vattnet är kontraproduktivt och kan skapa ett problem som genetiskt sett aldrig skulle ha existerat.

Distansen ökas endast när ungen visar självförtroende och naturlig simning.

Träning för stationen

Att peka bör initialt observeras och värderas som ett naturligt beteende. Hunden måste lära sig att lita på utstrålningen och stanna utan att ständigt begränsas av artificiella ingrepp.

Därefter byggs stabilitet och korrekt beteende under start och skjutning upp.

Träningstrycket bör öka gradvis. Målet är inte att uppnå perfekt hållning tidigt, utan att utveckla en hund som förstår vad den gör och bibehåller entusiasm och självförtroende.

Skottet och karaktärsstabiliteten

Standarden lägger stor vikt vid avsaknad av rädsla för skott och vilt . En mångsidig jakthund måste möta skottet utan att visa rädsla eller tappa balansen.

Genetisk predisposition är grundläggande, men introduktionen till skytte måste också genomföras korrekt.

Den unge personen bör inte plötsligt utsättas för detonationer på nära håll utan att tidigare ha förknippat dem med positiva och jaktmotiverande situationer.

Ett problem som skapats genom misskötsel kan vara mycket svårare att åtgärda än det skulle ha varit att förebygga.

Upphämtning och leverans

Apporteringen måste utformas på ett sådant sätt att hunden anser det naturligt att återvända till föraren med föremålet eller viltet.

Med valpar är det bra att börja med korta pass och hålla motivationen hög.

Sedan introduceras väntan, sändning, korrekt upphämtning och leverans.

Arbetet måste gradvis bli tillförlitligt även i närvaro av vatten, vegetation och olika typer av vilt.

Pudelpointern jämfört med pointern

Släktskapet med pointern är centralt för rasens historia, men de två hundarna bör inte utvärderas utifrån samma parametrar.

Pudelpointern behåller därför en betydande del av pointerns arv, men placerar det inom en mycket bredare jaktstruktur.

Pudelpointer och Drahthaar

Den mest naturliga jämförelsen i det tyska landskapet är med den tyska drahthaaren . Båda är strävhåriga stående hundar inriktade på mångsidighet, men de har olika genetiska ursprung och selektiva traditioner.

Pudelpointern uppstod i huvudsak ur en korsning mellan pointer och pudel, och urvalet har fortsatt att utvecklas inom detta arv. Drahthaar, å andra sidan, härstammar från en mer komplex stamtavla som involverar olika stammar av tyska strävhåriga pointers.

Hos pudelpointern kan ett visst pointerianskt avtryck framträda på ett särskilt tydligt sätt i utseendet och i nosens kvalitet , medan drahthaarn representerar kanske det mest utbredda uttrycket för den mångsidiga tyska hunden.

Det finns ingen mening med att fastställa en generell överlägsenhet: det enskilda försöksobjektets kvalitet, urvalet och jakttypen förblir avgörande.

Pudelpointer och Kurzhaar

Jämfört med den tyska korthåriga pekaren erbjuder pudelpointern framför allt ett bättre skydd för pälsen mot kyla, vatten och vegetation.

Kurzhaar har en mycket kortare baldakin och en extremt ren, atletisk silhuett; Pudelpointern offrar en del av denna viktighet för att uppnå en verklig skyddande barriär.

Båda raserna kan vara mycket mångsidiga och användas från slätter till vatten.

Pudelpointer och Griffon Korthals

Korthals strävhårig griffon delar med pudelpointern idén om en kontinental stående hund skyddad av en sträv päls och kapabel att arbeta i olika miljöer.

Korthalerna tenderar generellt att uttrycka ett mer samlat och metodiskt sökande, medan hos pudelpointern kan pointerens inflytande framträda mer genom ett mer dynamiskt och rymligt sökande.

Båda representerar dock utmärkta exempel på hur europeisk hundras har utvecklat hundar som kan kombinera spetsighet, rustikhet och mångsidighet.

Pudelpointerns jaktegenskaper

• Utmärkt näsa och förmågan att uppfatta utstrålningen på avstånd.
• Bred och dynamisk sökning utan att nödvändigtvis förlora kontakten.
• Naturligt och säkert stopp.
• Stor anpassningsförmåga mellan slätt, skog och vatten.
• Stark predisposition för apportering.
• Bra vattenlevande och skydd mot kylan.
• Grov och tjock päls lämplig för svår vegetation.
• Balanserat temperament förknippad med en stark jaktintresse.
• God fysisk uthållighet.
• Förmåga att arbeta före och efter skottet.
• Mångsidighet på fjädervilt och i återhämtningar.

Aspekter att tänka på innan du väljer en Pudelpointer

Pudelpointern är en mycket selektiv arbetshund och bör inte väljas enbart för estetik eller sällsynthet.

Det kräver aktivitet, användning av nosen och ständig kontakt med föraren . Ett djur från verkligt funktionella linjer kan ha hög energi och jaktpassion.

Rasens relativa sällsynthet kan också göra det viktigt att noggrant utvärdera aveln och uppfödarna.

För jägaren är det att föredra att leta efter djur där anlag, karaktär, hälsa och resultat i bruksprov är dokumenterade.

Ett urval baserat uteslutande på morfologi skulle riskera att förlora just det som gör pudelpointern intressant: förmågan att utföra många jaktuppgifter samtidigt som den bibehåller en god övergripande balans.

Hälsa och urval

Rasens avelstradition lägger särskild vikt vid funktionell hälsa . Problem som höftledsdysplasi och epilepsi beaktas noggrant vid urvalet.

Denna metod är särskilt lämplig för en hund som är avsedd för intensivt arbete. En stor nos och utmärkta jaktinstinkter blir värdelösa om hundens fysiska struktur inte tillåter den att klara åratal av aktivitet.

Valet av valp bör därför alltid beakta hälsokontroller, karaktär och funktionella egenskaper hos uppfödaren tillsammans med morfologin.

Vardagsliv och relationer med familjen

Utanför jakt kan pudelpointern vara en välbalanserad hund med starka familjeband, särskilt när den får tillräckligt med motion och mental stimulans.

Den bör dock inte betraktas som en stillasittande hund. Dess genetiska uppsättning är den hos en sällskapshund som är utvald att täcka marken, ständigt använda nosen, gå i vatten och lösa problem.

Luktaktiviteter, apportering och långa utflykter representerar därför grundläggande verktyg även under perioder då den inte används för jakt.

En fysiskt tränad men mentalt understimulerad hund kan förbli missnöjd; hos pudelpointern måste både kroppsliga och kognitiva förmågor användas samtidigt.

Pälsvård efter jakt

Den grova pälsen kräver relativt lite underhåll men bör kontrolleras efter varje hektisk dag.

Skägg, ben, armhålor, mage, öron och utrymmen mellan fingrarna kan innehålla frön, taggar, små grenar och annat växtmaterial.

Den hårda texturen bör inte förändras genom överdriven skjuvning, vilket gör beläggningen mjukare och mindre skyddande.

Efter att ha arbetat i vattnet är det också lämpligt att kontrollera öron och hud och låta hunden torka ordentligt.

Pudelpointern i jaktens encyklopedi

Pudelpointern representerar ett av de mest intressanta och framgångsrika experimenten inom europeisk jakthundsavel. Målet var inte bara att korsa två mycket olika hundar, utan att identifiera kompletterande egenskaper hos var och en och omvandla dem till en ny stabil ras.

De viktigaste egenskaperna som eftersträvades hos pointern var nos, snabbhet, rörelseomfång och fasthet . Hos arbetspudeln var målet att bibehålla en predisposition för apportering, vattenlevande förmåga, intelligens, härdighet och mångsidighet. Efterföljande urval var avsett att eliminera individer där dessa egenskaper inte fann en tillfredsställande balans.

Denna balans är nyckeln till att förstå den moderna rasen. En pudelpointer som bara hade ett bra sökinstinkt men vägrade vatten skulle vara ofullständig. Likaså skulle en hund med en exceptionell apporteringsinstinkt men saknade en bra nos och en säker spets vara ofullständig.

Faktum är att mångsidighet kräver en särskilt komplex nivå av urval eftersom det kräver att man samtidigt bibehåller egenskaper som hos andra raser utvecklas separat.

Den engelska pointern kan tränas för att specialisera sig på långdistansjakt. En retriever kan avlas nästan uteslutande för märkning, minne och apportering. Pudelpointern, å andra sidan, måste behålla en tillräcklig mängd av båda egenskaperna och lägga till förmågan att arbeta i skog och vatten.

Dess morfologi återspeglar perfekt denna filosofi. Dess kropp liknar en kraftig pointer, men dess päls förändrar helt dess potentiella användningsområden. Den grova pälsen, den tjocka underullen och skägget skyddar hunden i björnbär, fuktiga områden och väderförhållanden som skulle utmana en släthårig hund mer.

Mångsidigheten är tydlig redan under en enda jaktdag. På slätterna kan hunden använda vinden och sin stora nos för att leta efter fasaner eller rapphöns. När den går in i skogen förkortar den avståndet och anpassar sitt tempo. När den möter en våtmark måste den visa sin simförmåga och efter skottet förvandlas från en stående hund till en apporterande assistent.

Denna förmåga att ändra funktion utan att tappa balansen representerar förmodligen Pudelpointerns verkliga värde.

Jämförelser med drahthaar, kurzhaar och korthals ger oss också en förståelse för den rika europeiska traditionen av kontinentala pointhundar. Raserna delar ofta målet om mångsidighet, men uppnår samma resultat genom olika genetiska arv och stilar.

Hos pudelpointern är den ursprungliga idéns tydlighet fortfarande särskilt fascinerande: pointerns snabbhet och stora nos i kombination med arbetspudelns akvatiska egenskaper och mångsidighet.

Av denna anledning bör rasen i första hand bedömas på marken. En perfekt päls och en vacker struktur är bara värdefulla om de åtföljs av balans, passion, en bra nos, en bra poäng, apporteringsförmåga och en vilja att arbeta i vattnet.

Tysk avel har traditionellt lagt stor vikt vid hälsa och karaktärsstabilitet, eftersom en mångsidig hund först och främst måste vara en pålitlig hjälpare och fysiskt kapabel att klara av många års aktivitet.

Pudelpointern är därför en av de mest kompletta kontinentala pointinghundarna: en hjälphund där pointerns och pudelns arv har förvandlats genom rigorös urval inom sök, pointing, apportering, vatten och lantlighet, vilket skapar en hund som kan följa jägaren från slätterna till skogarna och till vattnet utan att förlora sin identitet som en autentisk arbetshund.