INSEKTBETT – Symtom, risker och första hjälpen

Insektsbett hos hundar orsakar generellt smärta, rodnad och lokal svullnad. I vissa fall kan dock giftet som injiceras av bin, getingar och bålgetingar orsaka en allvarlig allergisk reaktion, anafylaktisk chock eller systemisk förgiftning efter flera stick.

Stickningar på tungan, inuti munnen eller i halsen är särskilt farliga, eftersom svullnaden snabbt kan försvåra andningen. Även en hund som initialt ser bra ut bör övervakas noggrant: reaktionen kan uppstå efter några minuter eller, mer sällan, efter flera timmar.

Insekter mest ansvariga

bin

Biet kan lämna sin hullingförsedda stick med sin giftpåse i huden. Området blir plötsligt smärtsamt, rött och svullet.

Stinget kan vara svårt att lokalisera i pälsen, särskilt hos långhåriga hundar. De områden som oftast drabbas är nospartiet, läpparna, tungan, tassarna och utrymmet mellan fingrarna.

Getingar och bålgetingar

Getingar och bålgetingar lämnar vanligtvis inte sina stick och kan slå till upprepade gånger. En hund kan bli stucken när den försöker gripa tag i insekten med munnen eller när den av misstag stör ett bo i marken, i en stock eller under en byggnad.

Flera stick kan inokulera en stor mängd gift och orsaka systemiska skador även hos ett djur som inte har en specifik allergi.

Myror

Vissa myror biter i huden och kan injicera eller deponera irriterande ämnen. Reaktionerna är vanligtvis lokaliserade, men ett stort antal stick kan orsaka svår smärta, svullnad och, hos känsliga individer, en allergisk reaktion.

Hästflugor, myggor och knott

Blodsugande insekter kan orsaka små svullnader, klåda, rodnad och dermatit. Områden som är mindre skyddade av päls, såsom öron, näsa, mage och insidan av låren, är mest utsatta.

Myggor och sandflugor kan också överföra allvarliga sjukdomar, inklusive hjärtmask och leishmaniasis. Förebyggande åtgärder måste därför inkludera veterinära antiparasitära medel som är lämpliga för området, säsongen och hundens livsstil.

Var hundar blir oftast bitna

Hunden utforskar omgivningen främst med hjälp av nos och mun och kan försöka bita en flygande insekt. De vanligaste drabbade områdena är:

• nosparti och nosparti;
• läpp;
• ögonlocken och området runt ögonen;
• tungan och insidan av munnen;
• hals;
• öron;
• tassar och mellanrum mellan tårna;
• buken och ljumsken.

Ett bett i tassen kan manifestera sig som plötslig haltning, ihärdigt slickande och vägran att belasta tassen. Ett bett i munnen kan orsaka salivutsöndring, kväljningar, svårigheter att svälja och snabb svullnad av nospartiet.

Lokal reaktion

De flesta stick orsakar en lokal reaktion. Symtom kan inkludera:

• plötslig smärta och väsande andning;
• rodnad;
• begränsad svullnad;
• områdets värme;
• klåda;
• ihärdig slickning eller klösande;
• hälta om ett ben har blivit träffat.

Mild, lokal svullnad kan gradvis avta. Hunden måste dock fortfarande övervakas noggrant eftersom en initialt begränsad reaktion kan sprida sig.

Nässelutslag och allergisk reaktion

Nässelutslag uppträder som många knölar på huden som liknar vässel, vilket kan resa håret. Klåda, rodnad och svullnad i ögonlock, läppar och nosparti kan förekomma.

Förekomsten av nässelutslag indikerar att reaktionen inte längre är begränsad till stickstället. Den kan föregå anafylaxi och kräver omedelbar veterinärvård, även när hunden fortfarande andas normalt.

Anafylaktisk chock

Anafylaxi är en plötslig och potentiellt dödlig allergisk reaktion. Den kan uppstå inom några minuter efter sticket, men i vissa fall är det fördröjt.

Hos hundar manifesterar sig anafylaxi inte nödvändigtvis enbart med andnöd. Kräkningar, diarré, salivutsöndring och kardiovaskulär kollaps kan vara särskilt tydliga.

Nödsignaler inkluderar:

• snabb svullnad av nospartiet, läpparna eller halsen;
• utbredd urtikaria;
• plötslig kräkning eller diarré;
• riklig salivproduktion;
• agitation följt av markant svaghet;
• bullrig, snabb eller ansträngd andning;
• bleka eller blåaktiga slemhinnor;
• snabb hjärtrytm och svag puls;
• kalla extremiteter;
• desorientering;
• förlust av balans;
• kollaps, kramper eller medvetslöshet.

Anafylaxi är en absolut veterinär nödsituation . Hunden måste omedelbart transporteras till en specialutrustad anläggning och personalen måste meddelas per telefon under resan.

Stickningar i munnen och halsen

En hund kan svälja eller bita ett bi, en geting eller en bålgeting. I dessa fall kan sticket påverka tungan, gommen, svalget eller halsen.

Även en icke-allergisk reaktion kan bli farlig, eftersom svullnaden utvecklas i ett litet utrymme och kan minska luftflödet.

Tecken inkluderar:

• svullnad av tungan eller läpparna;
• intensiv salivproduktion;
• kräksjuka och upprepade försök att svälja;
• gnugga nosen med tassarna;
• andning med öppen mun;
• ovanliga andningsljud;
• agitation eller panik;
• blåaktiga slemhinnor.

Försök inte att undersöka djupt i halsen med fingrarna: hunden kan bita av misstag och eventuellt skräp kan tryckas djupare. Sök omedelbart veterinärvård.

Flera stick

En hund som stör ett bikupa- eller getingbo kan få dussintals stick. Den totala mängden gift kan orsaka förgiftning även utan en verklig allergi.

Konsekvenser kan innefatta:

• svår smärta och utbredd svullnad;
• kräkningar och diarré, även med blod;
• svaghet och nedstämdhet;
• ökad kroppstemperatur;
• tremor och kramper;
• förstörelse av röda blodkroppar;
• koagulationsstörningar;
• leverskada;
• njursvikt;
• kardiovaskulär kollaps.

Flera bett kräver alltid omedelbar veterinärundersökning. Hunden kan initialt verka stabil men utveckla komplikationer inom några timmar.

Vad man ska göra efter ett stick

Om reaktionen verkar begränsad bör hunden hållas lugn och övervakas noggrant.

1. Håll hunden borta från området för att undvika ytterligare stick.
2. Kontrollera snabbt andning, slemhinnor och allmäntillstånd.
3. Undersök området utan att komprimera det för mycket.
4. Leta bara efter stickaren om det är säkert att göra det.
5. Applicera en sval kompress skyddad av en trasa.
6. Förhindra att hunden envist slickar eller klior området.
7. Kontakta din veterinär om svullnaden ökar eller om några allmänna symtom uppstår.

Hunden måste övervakas under de närmaste timmarna. Kräkningar, diarré, nässelutslag, svaghet eller svullet ansikte kräver omedelbar veterinärvård.

Hur man tar bort stingen

Bin kan lämna sin stick med giftpåsen i huden. Om den är tydligt synlig och lättåtkomlig bör den tas bort snabbt.

Den kan skjutas i sidled med hjälp av kanten på ett hårt kort eller liknande föremål. Huvudmålet är att ta bort den utan att i onödan krossa giftpåsen och utan att förlänga manipulationen.

Om stickan sitter nära ögat, inuti munnen, djupt inne i huden eller på ett svåråtkomligt område, bör borttagningen anförtros en veterinär.

Applicering av kyla

En sval kompress kan hjälpa till att minska smärta och lokal svullnad. Is bör inte appliceras direkt på huden; den bör lindas in i en trasa och användas under korta perioder.

Kallt väder botar inte en generaliserad allergisk reaktion och bör inte försena transporten av din hund när akuta symtom uppstår.

Vad man inte ska göra

Efter ett stick bör du inte:

• självadministrera antihistaminer eller kortikosteroider;
• använda smärtstillande medel för människor;
• applicera ammoniak, alkohol eller eteriska oljor;
• inskär eller kläm på punkteringsstället;
• dra åt området med snören eller bandage;
• applicera is direkt på huden;
• tvinga upp munnen på en upprörd hund;
• applicera munkorg om munkorgarna är svullna, hunden kräks eller har svårt att andas;
• vänta hemma om symtomen förvärras.

Humana formuleringar kan innehålla aktiva ingredienser, kombinationer eller hjälpämnen som inte är lämpliga för hundar. Läkemedlet och doseringen bör bestämmas av din veterinär baserat på djurets vikt och tillstånd.

När man ska gå till veterinären omedelbart

Första hjälpen är nödvändig när:

• sticket påverkar munnen, tungan, halsen eller området runt ögonen;
• svullnaden i nospartiet ökar snabbt;
• utbredda nässelutslag eller nässelutslag uppträder;
• hunden kräks eller får plötslig diarré;
• andningen blir bullrig eller ansträngd;
• hunden verkar svag, desorienterad eller stapplande;
• slemhinnorna är bleka eller blåaktiga;
• en kollaps inträffar;
• det finns många stick;
• hunden har redan uppvisat en allvarlig allergisk reaktion;
• det är en valp, en mycket liten hund, en äldre hund eller en som lider av andra sjukdomar.

diagnos

Diagnosen baseras på händelsens historia och symtomen. Den ansvariga insekten identifieras inte alltid, särskilt inte när bettet inträffar utomhus.

I de allvarligaste fallen kan veterinären utföra:

• kontroll av andning och cirkulation;
• blodtrycksmätning;
• fullständigt blodstatus och biokemisk profil;
• elektrolytbedömning;
• koagulationstester;
• övervakning av njur- och leverfunktion;
• urinprov;
• ultraljud i buken;
• hjärtövervakning.

Efter ett flertal stick kan upprepade kontroller vara nödvändiga för att snabbt upptäcka anemi, njurskador eller koagulationsrubbningar.

Veterinärbehandling

Behandlingen beror på reaktionens svårighetsgrad. I milda fall kan det vara tillräckligt att ta bort stickan, använda smärtlindring och ta mediciner som din veterinär har ordinerat.

De viktigaste reaktionerna kan kräva:

• antihistaminer;
• kortikosteroidläkemedel när det är indicerat;
• adrenalin vid anafylaxi;
• syrgasbehandling;
• intravenös vätskebehandling;
• läkemedel för att stödja blodtryck och cirkulation;
• beslagkontroll;
• smärtbehandling;
• övervakning av njur- och leverfunktion;
• sjukhusvistelse för observation.

Adrenalin kan vara en faktor vid anafylaktisk chock, men det måste administreras enligt veterinärens anvisningar. Använd inte själv apparater eller läkemedel som är avsedda för människor.

Insektsbett hos jakthundar

Jakthundar är särskilt sårbara eftersom de korsar buskar, ängar, skogar, grödor, flodstränder och obrukad mark. De kan slå till i bon gömda i marken eller i trädstammar och försöka fånga insekter i flykten.

Under jakt är det lämpligt att:

• undvik områden där bon eller svärmar har identifierats;
• återkalla hunden omedelbart om den visar plötslig oro;
• röra sig snabbt bort utan att stanna nära boet;
• kontrollera nospartiet, munnen, öronen och tassarna efter att ha gått ut;
• ta med dig kontaktuppgifterna till din veterinär och närmaste akutmottagning;
• rapportera eventuella tidigare allergiska reaktioner till din veterinär;
• Ge inte några läkemedel som finns i första hjälpen-lådan utan specifika instruktioner.

Vad man ska göra vid en svärmattack

Om hunden och föraren är omgivna av bin eller getingar är det prioriterat att lämna området snabbt. Det finns ingen anledning att stanna på platsen för att leta efter eller ta bort stickdjur.

Du behöver nå ett slutet område, till exempel en byggnad eller ett fordon. Att hoppa i vattnet rekommenderas inte, eftersom insekterna kan vänta på ytan och attackera igen när hunden kommer upp till ytan.

När det är säkert, kontakta din veterinär omedelbart och påbörja transporten. Många bett kräver hjälp även när hunden fortfarande är pigg och går normalt.

förebyggande

Det är inte möjligt att undvika varje stick, men risken kan minskas:

• regelbunden kontroll av trädgårdar, kennlar och skyddsrum;
• att specialiserad personal avlägsnar boet;
• lämna inte sötsaker eller avfall ute i det fria;
• hindra hunden från att leka med flygande insekter;
• användning av lämpliga veterinära bekämpningsmedel;
• undvika otillåtna mänskliga avskräckningsmedel på hundar;
• hålla hunden under kontroll i högriskområden.

En hund som redan har upplevt anafylaxi eller en allvarlig reaktion bör betraktas som löper ökad risk vid efterföljande exponeringar. Din veterinär kan utveckla en personlig nödplan för utflykter och resor.

Prognos

Lokala reaktioner har generellt en gynnsam prognos. Många allergiska reaktioner svarar också snabbt på behandling när de upptäcks och behandlas snabbt.

Prognosen blir mer konservativ vid anafylaktisk chock, luftvägsobstruktion, kollaps eller många bett. Snabb transport och veterinärvård kan göra skillnad.

Sammanfattningsvis

De flesta insektsbett hos hundar orsakar smärta och lokal svullnad, men ett stick i munnen, en allergisk reaktion eller flera bett kan snabbt bli en nödsituation.

Nossvullnad, nässelutslag, plötslig kräkning, andningssvårigheter, svaghet eller kollaps kräver omedelbar veterinärvård . Läkemedel bör inte ges till människor eller så bör reaktionen tillåtas att försvinna spontant när symtomen förvärras.