En fantastisk dag vid årets slut i Fiordimonte, trevligt sällskap, hundar, öppna ytor, fjäderpennor och fasaner, mycket passion och bevis på en Benelli Caddie.
Vi bestämde oss för att göra det, och vi gjorde det: en vinterdag med jakt, inte med våra vanliga folkmassor, utan med nya bekanta för att vidga våra vyer och utforska jaktens många aspekter. Miljön var Fiordimontedalen, som vi alla närmade oss med viss tvekan med tanke på det kraftiga snöfallet några dagar tidigare. Vädret var dock på vår sida, först smälte snön och sedan torkade marken ut, vilket gjorde det till en mer än perfekt jaktdag, vädermässigt.
Detta var tillfället att tillbringa dagen med jakt med Luca Naticchi, delegat från 16 kaliberklubb Umbrien och kusinen Umberto och Magda, kallad Maddy,Benelliär” allround för yrke och passion. Och det var möjligheten att testa, tack vare henne, den helt nya satelliten Benelli, Caddyen, eftersom jag faktiskt har en hund som försätter satelliter i kris: Alamino, en oförlöst setter för vilken avstånd, långa och mycket långa, har sin anledning.
Efter att ha monterat Caddy gav vi oss av mot de branta sluttningarna av Fiordimonte-dalen, där både hundar och jägare gjorde sitt bästa, i ett landskap som verkligen återknyter kontakten med sig själv. Klippliknande dalar och fantastiska vyer följde oss, tillsammans med våra stopp och ständiga konsultationer med Caddy för att ta reda på vad Alamino gjorde bortom horisonten. Tack vare Maddy och hennes skicklighet att konsultera Caddy visste vi att Alamino sprang, kissade under ett träd eller stannade på stjärnornas avstånd; vi visste om han var på väg tillbaka eller längre bort, och tack vare den mycket praktiska kartan som visades på vår smartphone upptäckte vi vid ett visst tillfälle till och med att "upptäcktsresanden", Magellan-stil, var på väg ner i dalen på huvudvägen; vi fick ännu senare syn på honom, där han ledde Carabinieri-patrullen. Skämt åsido, Alaminos ostoppbara lust att springa gav oss möjlighet att noggrant testa Caddy, alltid precis i att kartlägga hundens rörelser på en karta. I slutet av jakten kunde vi identifiera de absurda vägar som settern tog för att nå de mest avlägsna hörnen av jaktreservatet Marche. Vi kunde snoka på allt: var han stannade, var han sprang vilt, hur många kilometer – många, många – han tillryggalade i ett frenetiskt lopp. Kort sagt, ärligt talat, Caddy lät mig veta lite mer om vad Alamino gör utanför min synhåll, vilket sker under 80 procent av jaktdagen.
Men som tur var hade vi även andra hundar och de lät oss också ha en tillfredsställande jakt.
Även i detta avseende var Maddy en trevlig upptäckt: en nykter person, en elegant tolk av jaktactionen, aldrig överdriven, hon gjorde gruppens sällskap avsevärt bättre, och visade stor passion i kombination med den stora känslan för att göra allt med absolut säkerhet i åtanke, en avgörande aspekt av gruppjakt. Hon var respektfull mot hundarnas arbete, deras poäng och sina jaktkamrater. Och... låt oss inse det... en avgjort utmärkt skytt. Kort sagt, en passionerad allroundjägare och gruppens obestridliga Diana.
Luca, en jägare av högsta klass, varvar sin seriösa jaktstrategi med, som bara han kan, roliga historier som man skulle välkomna i vilket jaktsällskap som helst; även den här gången gav han allt.
En dag definitivt värd att upprepa, med samma sällskap, så effektiv och så trevlig.
Gott nytt år till er alla, och lycka till med resten av jaktsäsongen.
Riccardo Ceccarelli
