Sergio Berlato undrade nyligen varför ingen i Italien längre pratar om jaktundantag.
I verkligheten verkar dock ingen vara intresserad av att låta italienska jägare utnyttja de möjligheter som erbjuds av den nuvarande lagstiftningen, trots tillämpningen av undantagssystemet och aktiveringen av de fångstanläggningar som uttryckligen föreskrivs i direktiv 147/2009/EG och delstatslag nr 157/92.
Detta verkar avvikande med tanke på att de politiska krafterna vid vissa tidpunkter ansåg det nödvändigt att garantera denna rättighet för italienska jägare, precis som det verkade som att nästan alla ledare för nästan alla italienska jaktföreningar var redo att offra sig för att försvara sina medlemmars rättigheter.
Berlato undrar om orsaken är ren avgång eller avståndet till kommande val.
Varför – frågar Berlato – höjer inte de olika politiska representanterna, med några få lovvärda undantag, sina röster för att kräva att institutionerna respekterar och korrekt genomför EU:s direktiv och statliga förordningar? Varför går inte de flesta jaktledare, som representerar sina prestigefyllda organisationer, samman för att be regeringen att sammankalla en stats-/regionkonferens för att fullt ut genomföra artiklarna 4 och 19bis i delstatslag nr 157/92, vilket skulle möjliggöra aktivering av fångstanläggningar och tillämpning av undantagsordningen i Italien enligt artikel 9 i direktiv 147/2009/EG?
