Omröstningen som hölls den 27 februari i Europaparlamentet stöder möjligheten att återställa och bevara livsmiljöer som är gynnsamma för vilda djur, särskilt sådana inom jordbruket, där nedgången för många arter är mest alarmerande.
Kustslätter, flodmynningar, stränder och många vattendrag i nästan alla regioner i Italien har också drabbats av försämring orsakad av byggnation, olaglig byggnation och respektlöshet mot naturliga livsmiljöer.
Att uppnå de mål som fastställs i denna lag kommer inte att bli lätt, men tillhandahållandet av nationella återhämtningsplaner är en positiv faktor som håller EU:s medlemsstater ansvariga och ger möjlighet till dialog mellan alla berörda parter och institutioner.
Bortsett från den lagstiftande ramen – lagen har fortfarande ett steg att gå igenom innan den träder i kraft – vill vi betona att även i dess frånvaro har jaktvärlden fört vidare sin anda långt innan det ens talades om att kodifiera den.
Till exempel har italienska jägare i åratal genomfört konkreta exempel på miljöåterställning och bevarande: tänk bara på det uppskattade minimumet på 27 000 hektar förvaltade och/eller restaurerade våtmarker, eller återställningen av bergsängar tack vare insatser från alpina distrikt, eller finansieringen med jägarnas pengar som härrör från ATC-medlemsavgifter eller direkt från AFV-koncessionshavare, för icke-återbetalningspliktiga grödor, häckar, snår och vattenhål för vilda djur.
Det italienska jaktförbundet hoppas att den italienska naturrestaureringsplanen kommer att utvecklas centralt av berörda ministerier och att den kommer att involvera jaktsamhället i en synergistisk insats för att utveckla genomförbara projekt. Framför allt kommer den inte att representera ytterligare ett försök att felaktigt likställa "restaurering" med ett absolut förbud mot alla åtgärder som inte ger absolut – och värdelöst – skydd, utan konkreta förvaltningsåtgärder.
För att uppnå detta mål förespråkar vi ad hoc -finansiering , som arrangeras och förvaltas av berörda ministerier i samarbete med regionerna. Vi vill absolut inte förlita oss på GJP-medel, som är svåra att styra mot initiativ som stöder naturliga livsmiljöer.
Likaså föreslår och hoppas vi att åtgärder riktas mot att återställa jordbruksmiljöer som är användbara för småvilt och flyttfåglar som är förknippade med dessa miljöer, vilket för närvarande är en verklig nödsituation. Detta bör göras genom att identifiera synergistiska initiativ med jordbrukssektorn som inte skadar deras respektive intressen.
Även Federcaccia är här, med hela sin territoriella struktur på alla nivåer, och ett eget forsknings- och studiekontor, för att säkerställa att denna möjlighet att återskapa miljöer som är lämpliga för att vara värd för både bofasta och migrerande vilda populationer inte går till spillo.
Hämtat från Federcaccia.org
