Fågellivsrapporten är skoningslös och illustrerar hur minskningen av mänsklig aktivitet allvarligt äventyrar fågelpopulationernas hållbarhet. Habitatförlust på grund av okontrollerat jordbruk är den första allvarliga riskfaktorn som måste åtgärdas omedelbart.
Siffrorna i Birdlife-rapporten talar för sig själva. Med tanke på rapportens djup och detaljer är de alltför tydliga för att ignorera dem. Den övergripande slutsatsen är att 40 % av fågelarterna för närvarande är på tillbakagång. Detta verkar bero på mänsklig aktivitet, med tanke på att 74 % av de 1 469 hotade arterna är hotade av globalt intensivt jordbruk. Detta resultat skiljer sig dessutom inte alls från andra mer eller mindre nya studier som har presenterat samma bild i årtionden.
Det globala jordbruket är därför en stor bov, efter att ha sexdubblats i areal under de senaste 300 åren. Detta har lett till en avsevärt ökad användning av bekämpningsmedel. Detta är särskilt avgörande för sockerrörs-, kakao-, kaffe-, palm- och sojaplantager.
Dessa starkt vetenskapligt baserade bedömningar visar därför att jakt aldrig är den mest skadliga faktorn för vilda arter, eftersom man i utvecklade länder alltid respekterar aspekter av miljömässig hållbarhet. Där tjuvjakt ersätter jakt saknas dessa aspekter av respekt, och detta bidrar till de kritiska utmaningar som fågelfaunan står inför.
Just av denna anledning efterlyser Birdlife-rapporten effektiva åtgärder för att bekämpa tjuvjakt, särskilt i Sydostasien, men det finns inga specifika hänvisningar till jakt, som normalt sett är reglerad i länder där den utövas.
Rapporten identifierar spridningen av invasiva arter som en av orsakerna till nedgången, utöver jordbruket, och den outtalade uppmaningen till staterna är att genomföra rigorös kontroll.
Våra miljöaktivister borde hämta inspiration från dessa vetenskapliga metoder, precis som jägare gör, och inte överge sig, som de alltför ofta gör, till fundamentalister som aldrig kommer någonvart.
________________________________________________
