Även den toskanska jägarfederationen ingriper i fråga om jaktolyckan i Apricale och minister Costas uttalanden.
Den tragiska händelsen i Apricale har sorgligt nog återigen belyst politikens svagheter och samtidigt den förvärrade antijaktkänslan och djurrättsstämningen som gror över hela landet. Genom att utnyttja en tragisk omständighet, vars detaljer ännu inte är klarlagda, har ännu ett korståg inletts mot jaktens legitimitet, till den grad att den framställs som ett verkligt problem med den allmänna ordningen.
Redan innan tidningar och tv-sändningar förvrängde den allmänna opinionen om den dödliga olyckan hade den tidigare ministern Brambilla, WWF med sin vanliga litania, djurrättsorganisationer som LAC, LAV, ENPA och, sist men inte minst, några politiker som grundade den jaktfientliga intergruppen redan varit igång i månader. Tragedin i Apricale var inget annat än utlösaren för en långvarig politisk och kulturell motreaktion, redo att kasta gyttja närhelst jakt och vår passion avslöjas. Minister Costas vårdslösa uttalanden om jakt och begäran till regionerna att förbjuda den på söndagar är den direkta konsekvensen av en politiskt samordnad insats som, med utgångspunkt i en specifik händelse, syftar till att öppna en ny jaktfientlig front i parlamentet och i hela landet, en front med specifika mål att sträva efter.
Det är faktiskt ingen slump att den hänsynslösa minister Costa, även efter den dödliga olyckan, utan att bry sig om att förstå de verkliga omständigheterna kring händelsen, omedelbart beslutade att varna regionerna om jaktkalendrarnas korrekthet och till och med tog upp frågan om att snarast upphäva den mycket restriktiva nationella lagen 157/92. Denna kraftfulla mediekampanj misslyckades med att ta itu med verkligheten; inom några timmar, och tack vare polisens och Imperias åklagarmyndighets arbete, framträder faktiskt en annan tolkning av händelsen; element har framkommit som märkligt nog inte hade beaktats av de som så ivrigt ville höja trumpeterna av jaktfientliga protester och indignation. Utredningen har avslöjat att den unge mannen, dödad av en jägares oförlåtliga och oförlåtliga hänsynslöshet, inte hade gått ut i skogen tidigt på morgonen för att njuta av en avkopplande promenad med sina hundar. Den unge mannen var beväpnad med ett jaktgevär och ammunition, hade varken vapenlicens eller jaktlicens och gömde sig i tät vegetation på en mycket oåtkomlig plats.
Dessa omständigheter tyder onekligen på en tragisk tjuvjakt, men de har ingen betydelse för den bredare frågan om förhållandet mellan de som lagligt jagar i området och de som besöker naturen för rekreations- eller sportändamål. Minister Centinaio gjorde därför klokt i att styra kontroversen tillbaka på rätt spår genom att kraftfullt hävda sitt eget och sitt ministeriums ansvar i frågan och upprepa att alla beslut måste fattas inom institutionella organ och inte på sociala medier. Denna ståndpunkt upprepades också i uttalanden från presidenter och fullmäktigeledamöter i större regioner som Lombardiet, Emilia-Romagna och Toscana, som bestämt motsatte sig att följa de tvingande kraven som miljöministern lagt fram.
Detta har bidragit till ett hastigt och klumpigt försök till återhämtning från minister Costa, som idag skyndade sig att omkalibrera sina uttalanden, lyfte fram de djupa skillnaderna mellan jakt och tjuvjakt och upprepade att jaktens legitimitet går hand i hand med den för dem som vill njuta av naturen. Jakt är en legitim aktivitet, och "regeringskontraktet" ifrågasätter den inte. För vår del återstår bara att erkänna hur denna sorgliga händelse har slagit tillbaka på dem som hoppades kunna utnyttja den för att starta ett nytt korståg mot jaktvärlden. Vi hoppas också att, inför verkligheten, meningslösa förslag som begäran om att förbjuda jakt på söndagar i olika regioner kommer att förbli begravda i nyheterna.
En nyhetsartikel som, bland annat utan att demonisera de som utövar vissa aktiviteter, återger 70 dödsfall i bergen i somras, cirka 400 drunkningar under 2017 och 3 700 dödsfall i trafikolyckor. Med det sagt är vi inte omedvetna om behovet av att på allvar ta itu med vissa frågor, som vår värld också bör beakta med intelligens och ansvarskänsla för att ytterligare legitimera vår passion gentemot den allmänna opinionen. I vissa frågor, såsom säkerhet, kan vi aldrig göra tillräckligt. Även om Toscana har infört vissa regler i åratal, inklusive för säkert genomförande av högre riskjaktformer, såsom drevjakt på vildsvin, kan och måste mer definitivt göras.
Vi måste också utnyttja flyktingcentralerna (ATC) för att säkerställa att dessa jaktmetoder, i synnerhet, inte bara är tillräckligt skyltade, utan också stöds av volontärer som gör sig synliga vid de viktigaste tillfartspunkterna till skogen och informerar dem som använder dem av olika skäl eller aktiviteter. Att reflektera över startdatum för förföljelsejakt, och gynna perioder med mindre vegetation och följaktligen större synlighet, är några av de områden som vi kommer att behöva arbeta och engagera oss i. Men även medborgare, oavsett om de är svampjägare, tryffeljägare eller helt enkelt besökare, skulle kunna göra sin del genom att visa medvetenhet om problemen. Det skulle räcka med att ta en ledtråd från vad som händer i avlägsna länder som USA och Kanada, där de som besöker skogen i många fall bär varselkläder av kulturellt val, inte enligt lag. Skulle detta kunna fungera i Italien också?
Kunde ytterligare olyckor eller potentiella tragedier ha undvikits? Om vi hade levt i ett "normalt land" kanske vi till och med hade kunnat prata om det. Slutligen ger denna händelse oss ytterligare en varning; den visar tydligt den kulturella svaghet som den italienska jakten för närvarande står inför. Inte ens de uppenbara fördomarna hos de högsta regeringstjänstemännen driver de nationella jaktföreningarna att bryta dödläget och bygga enighet. Denna episod borde lära oss och sporra oss att lägga grunden för ett starkt, kulturellt auktoritativt nationellt organ, kapabelt att tillhandahålla korrekt information och motverka dem som idag fegt och orättvist utnyttjar den mediemakt som sociala nätverk och massmedier kan utöva på den allmänna opinionen på några timmar. För att göra detta måste vi använda underrättelser, resurser och expertis. Endast tillsammans kan vi ge vår passion en framtid!
CCT
